Jag vet inte vad jag ska tro längre... Jag kan inte gå utanför dörren utan att det känns som att någon tittar på mig. Det spelar inte roll vart jag är, vem jag är med eller vad jag gör. Du vet allting. Förföljer du mig? Eller är det någon du känner som gör det? Varför förstår du inte att jag börjar bli rädd för dig? Jag vill kunna leva mitt liv utan att alltid känna att det finns  någon där som stirrar på mig. Som vet vad jag gör, som informerar dig.
Eftersom du inte kan ta mig som jag är, varför hålla koll på allt jag gör?
Jag orkar inte mer.
På fredag skulle det ha varit ett år. Tänker du träffa mig? Nej. Du har bättre saker för dig än att tänka på mig. Men ändå så förföljer du mig? Jag fattar ingenting.
Jag vet inte ens om jag orkar eller vill fatta... Vet inte vad jag vill överhuvudtaget förutom att jag bara vill ha ett normalt liv där varje dag inte måste kännas som en plåga.
Jag saknar dig, det gör jag. Men det du håller på med kan jag inte bara leva med. Du har blivit en helt annan person för mig.
En person som jag inte vet om jag älskar längre.