Arg som vanligt. När i helvete ska det här ta slut? På riktigt. Jag blir galen, fullständigt jävla psykad i huvudet. Jag vill inte mer! Hur mycket jag än skriker så är det inte en jävel som hör mig. Jag har funderat på att göra något åt saken. Något jag har tänkt på att göra ganska länge nu, men frågan är om jag vågar. Om jag verkligen vågar kliva över ännu en spärr. Får det mig att glömma och släppa allt så gör jag det. Skiter fullständigt i konsekvenserna. Nu är jag bara sådär sjukt, äckligt arg igen. Som alltid. Vad är problemet? Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Den som kan förklara det för mig kommer jag att vara evigt tacksam. Så arg så att jag får ont i hela kroppen. Flera ansikten dyker upp i huvudet på mig och jag blir ännu argare. Fan också. Det är inte rättvist, inte någonstans. Så mycket skit jag har att bära på dagligen ska fanemej ingen behöva bära på. Nej, helvete. Nu skiter jag i det här, det var ju inte som att jag hade något att kämpa för i vilket fall.