Att alltid vara glad och bekymmerslös. Vad jag än gör så får jag skit i slutändan. Jag vill inte, vill inte vill inte. Hur svårt ska det vara att förstå..? Jag vill inte vara här längre med er som man tydligen ska kalla för de "närmaste". Jag vill bara dra. Flytta så jävla långt bort som det bara går. Jag kan inte leva som jag vill här. Känner mig inte välkommen någonstans längre. Finner varken stöd eller tröst hos er. Ingenting. Och DU, ja du har misslyckats. Som fan.. Det var aldrig menat. Du skulle ha sagt nej. Och DU, stanna där du är för vi alla vet att det är där du helst vill vara och inte här hos din så kallade avkomma. Vi står i skuggan och får komma ut lite då och då. Så länge era respektive mår bra av det så är det ju lugnt. Eller hur? För vem bryr sig om oss? Jag vänder ryggen åt DIG för att DE inte längre vill ha oss som de ville ha oss för sju år sedan. Ta mig härifrån till en plats där jag kan känna mig önskad. Inte här, absolut inte här.