Min.
Jag vill, men ändå inte. Jag är rädd, samtidigt som jag vet att jag vågar.
De svarta skuggorna tycks inte hitta mig längre, även när natten är som mörkast och mitt hjärta som mest sårbart.
Det jag fruktat mest är borta. Skammen, skulden, sorgen och saknaden.
Jag är pånytt född och jag ser ett ljus. Ett bländande ljus.
De svarta skuggorna tycks inte hitta mig längre, även när natten är som mörkast och mitt hjärta som mest sårbart.
Det jag fruktat mest är borta. Skammen, skulden, sorgen och saknaden.
Jag är pånytt född och jag ser ett ljus. Ett bländande ljus.
Så starkt och så lockande..
Ensamheten ekar i form av tystnad. Det är bara jag här. Jag och mitt ljus.
Jag går och fortsätter att gå i hopp om att hitta en utväg.
Till min förskräckelse börjar mitt ljus att sakta tappa sin kraft.
Min puls bränner i halsgropen och jag vågar inte andas.
I takt med att ljuset blir svagare och svagare ser jag konturer.
Ensamheten ekar i form av tystnad. Det är bara jag här. Jag och mitt ljus.
Jag går och fortsätter att gå i hopp om att hitta en utväg.
Till min förskräckelse börjar mitt ljus att sakta tappa sin kraft.
Min puls bränner i halsgropen och jag vågar inte andas.
I takt med att ljuset blir svagare och svagare ser jag konturer.
Det är konturerna av en människa. En man.
Mitt ljus syns knappt nu och är placerat på den vänstra sidan av hans bröst.
Jag kan fortfarande inte se vem han är. Han har mitt ljus, mitt liv.
Nu står han här. Framför mig. Han är vacker.
Han är min.
Mitt ljus syns knappt nu och är placerat på den vänstra sidan av hans bröst.
Jag kan fortfarande inte se vem han är. Han har mitt ljus, mitt liv.
Nu står han här. Framför mig. Han är vacker.
Han är min.
Skriv, skriv skriv!
Ditkladdat av: David
"Vacker" är det ord som kommer upp först efter att ha läst den. Framförallt gillar jag hur den liksom börjar så där fint, sen mot mitten tror man att "hoppet" ska försvinna, men så i slutet så är det ändå där... Älskar när det blir vändningar så där! Väldigt bra, även denna gång! :)
Trackback
